Du navigerar via Rubrikerna
Nya och Gamla ytbehandlingsmetoder
Av vilken anledning forskar man då ? "Fernisspolering" Amerikansk polering |
Ändamålet med ytbehandling är att ge träytan ett vackert och tilltalande utseende. Att förhöja dess naturliga mönster, ge den ett skydd mot yttre åverkan, mot fukt och värme, vätskor och ljus. En faktor. som även påverkar ytbehandlingen speciellt när det gäller möbler är modet. Smaken och modeönskningarna påverkar onekligen såväl möblernas formgivning som deras ytbehandling. > Givetvis kan det även användas för den intresserade hobbysnickaren och andra som har intresse inom träområdet. Kompendiet är tänkt att fungera som en slags uppslagsbok vid olika ytbehandlingssätt. Dels att kunna slå upp tillvägagångssätt och metodik samt även att få en historisk återblick inom diverse ytbehandlingsmetoder. Har insamlat ett flertal fakta och historik från böcker och kompendium. Detta är sedan sammanställt och redigerat med egna erfarenheter kunskaper, samt har i förekommande fall även tilldelats en bild för att få kompendiet så lättläst och överblickbartsom möjligt HistorikSedan urminnes tider har människan genom målning försökt att skapa sig en trivsam omgivning. Även ganska enkla nyttoföremål har getts ett tilltalande utseende med målningsfärg. Man har i grottor i Altamira i Spanien funnit väl bevarade djurmålningar utförda för ca 20 000 år sedan av primitivt levande grottmänniskor. Som "färg" har stenåldersmänniskorna troligen använt olika leror o.dyl. med mjölk eller växtsav som bindemedel. Färgen fick från början en dekorativ uppgift och långt senare upptäckte man målningsfärgens praktiska förmåga att skydda och bevara. Genom hieroglyfer på funna föremål från den egyptiska storhetstiden, ca 1200 år f Kr, vet mån att förutom jordfärger även ultramarinblått var känt. Med säkerhet vet man också att egypterna använde limämnen samt vegetabiliska oljor som bindemedel samt att de kände till att påskynda oljans torkning. Grekerna använde vaxhaltiga bindemedel och som pigment gula och röda jordfärger, sot samt cinnoberrött. Det senare pigmentet kom sedan att bli en begärlig handelsvara. Vid studier av efterlämnade målningar från svunna tider har den åsikten framförts att forna tiders kulturfolk haft ett föga uppövat färgsinne, ja rent av saknat förmåga att iaktta vissa kulörtoner. Intet torde vara felaktigare. Det hela har säkert berott på att man saknat kulörta pigment. Teknik och material utvecklades och gick i arv från olika kulturer. Romarna vaxade och brände sina kalkmålningar med heta järn för att få dem hållbarare. Vanlig målning utfördes med temperafärg, kaseinfärg eller kalkfärg. Bland de pigment som användes i romarriket, kan nämnas blyvitt, krita, ockror, röda järnföreningar, cinnober. ultramarin., bensvart och kimrök. Ofta har pigment och andra målningsmaterial upptäckts genom tillfälligheter. Sålunda är det känt att blymönja upptäcktes genom ett fat med blyvitt vid en brand erhöll en röd kulörton. Som bindemedel i oljefärg använde romarna nötolja och linolja. I böcker präntade av munkar, har man funnit beskrivningar på målningssätt och material, som man använt under medeltiden, bl. a. hur man genom att blanda linolja med grankåda kunde framställa fernissa. Vidare möter oss för första gången ordet lack, härstammande från schellack, ett ämne som infördes till Europa av holländarna. I Japan och Kina fanns mycket tidigt en högt uppdriven
färg och lackteknik. Förnämliga lackarbeten, som bevarats,
vittnar därom. Deras teknik och material torde ganska länge
varit okänd i Europa. Under 1700-talet gjordes stora framsteg och
upptäckter. Man lärde sig att genom kokning påskynda
linoljans torkning. Från Afrika infördes kopaler och hartser.
Genom att smälta dessa i linolja framställdes olika lacker.
Nya pigment såg dagens ljus. exempelvis pariserblått, zinkvitt
och kromgult. De olika målningsmaterialen framställdes som regel av yrkesmannen. Gesällen och hans lärling fick på verkstaden koka den linolja som behövdes, blanda sin spackelfärg och riva sina färger med löparen. Härigenom erhöll yrkesmannen ofta en mycket god materialkännedom de färger som han sedan skulle måla med. Så småningom överflyttades färgtillverkningen på industrin. Materialen utvecklades och nya färger byggda på nya bindemedel Och pigment skapades. Stora framsteg gjordes i Tyskland i början på 1900-talet då man ur stenkolstjäran lyckades framställa bl.a. olika syntetiska ämnen. Fredsslutet i samband med första världskriget kom att få betydelse för utvecklingen av våra färgmaterial. Av de vid kriget överblivna stora lagren av nitrocellulosa lyckades man framställa en mycket snabbtorkande cellulosalack som kom att få stor betydelse för bilindustrin. Tidigare hade den långsamma lackeringsmetoden med oljelackfärger kommit att bli en produktionshindrande faktor i löpandebandstillverkningen av bilar. Cellulosafärgerna kom också att genom sin snabba torkning framtvinga helt nya appliceringsmetoder iform av sprutning av färgen med hjälp av luft. Tidigare svåråtkomliga växt och djurfärger, liksom hartser och kopaler, ersätts av syntetiskt framställda bindemedel och pigment. Färgtyper som oljefärg, kalkfärg och limfärg förlorar sin tidigare dominerande roll i samband med nya byggmetoder. Dessa driver i sin tur fram nya material och appliceringsmetoder. Nya färger bestående av latex dipergerat i vatten samt färger med alkydbindemedel kommer att dominera byggnadsmåleriet. Nya färgmaterial, framförallt för industrins bruk, skapas ständigt och ofta efter en intensiv forskning och produktutveckling Från att ha varit en liten industri med ringa omfattning har våra dagars färg och lackindustri utvecklats med lavinartad hastighet. Förbrukningen av färg per innevånare stiger också ständigt. Den mängd nya och komplicerade målningsmaterial som skapas ställer också stora fordringar på materialkännedom hos yrkesmannen, försäljaren och förbrukaren. Att i detalj beskriva de nya materialen låter sig ej göras, då dessa ofta är uppbyggda av invecklade kemiska reaktioner. Fabrikanten deklarerar på färgförpackningen allmänna data och uppgifter om materialets egenskaper och hur det skall anbringas och handhavas Nu Kända metoder Nu används konventionell sprutlackering som är den mest flexibla och anpassningsbara metoden inom industrin. Utvecklingen har gjort snabba steg och även kommit fram till den så kallade högtrycksmetoden. Denna innebär i korta drag att lacken matas fram till sprutpistolens munstycke under högt tryck ( upp till 200 bar). Det sönderdelas vid passagen genom pistolens munstycke. Nackdel kan vara att det är inte lika lätt att reglera sprutfältets bredd. En fördel är att det går väldigt lite förtunning till lacken. Normalt späder man lacker till rätt viskositet ( konsistens) som ger ett bra lackresultat. Detta slipper man vid högtryckssprutning. En annan metod är att värma lacken och därigenom sänka viskositeten. Enkomponentlacker kan vara en fördel att applicera med denna metod. En metod som har funnits i ca 50 årär den elektrostatiska sprutlackeringen. Det är en metod som rätt utnyttjad ger produktionstekniska och ekonomiska fördelar. Den är vanligt förekommande inom verkstadsindustrin, men det är först under 1980-talet som den fått spridning, inom träindustrin. Orsaken att det dröjt så länge är att trä, till skillnad från metall, har dålig ledningsförmåga. Därför ställs det bl. speciella krav på lackmaterialet och appliceringsutrustningen. Dessutom måste luftfuktigheten i sprututrymmet vara tillräckligt hög när man skall lackera trämaterial. Vid elektostatisk sprutlackering utnyttjar man det elektromagnetiska fält som bildas mellan två kroppar med olika elektriska laddningar. Lacken / färgen joniseras ( laddas negativt ) och partiklarna stöter då ifrån varandra och transporteras mot det jordade objektet som skall lackas / målas. Idén till elektorstatisk sprutlackering fick amerikanen Harold Ransburg när han på 1930-talet sprutlackerade kakburkar i sin fars verkstad. Harold Ransburgs ide visade sig vara riktig och en flerårig utvecklingsverksamhet startades. Men det var först under 1950 ‑ talet som metoden började användas industriellt. Några fördelar som kan nämnas med elektrostatisk lackering är materialbesparande ända upp till 80-90 % . Det är en enkel teknik som används och man får bättre arbetsmiljö och lägre luftföroreningar. Ridålackering Industriell lackering i större skala introducerades
1955 På hösten. Metoden är i princip mycket enkel.
Man låter ytbehandlingsmaterialet rinna ner på arbetsstycket
Maskinen består av ett matarbord försett med transportband
samt en anläggning för ytbehandlingsmaterialet. Färgen.
eller lacken påfylls i en undre behållare och pumpas upp
till en höj och sänkbar behållare. Den är försedd
med en slits utefter hela maskinens bredd. Genom denna slits passerar
lacken och liknar därvid en hängande ridå, därav
namnet. överskottslacken rinner via en ränna ner tillbaka
i behållaren. Det finns maskiner som arbetar med övertryck
och andra som fungerar efter självrinningsprincipen. En olägenhet
som de flesta ridålackeringsmaskiner har, är att de fordrar
ett minimum av 10 ‑ 15 liter för att materialet skall cirkulera
i maskinen. Det betyder att man har kvar denna mängd på
kvällen, ochdå man arbetar med härdlack och annat
tvåkomponentmaterial material kan detta onekligen skapa bekymmer.
Rengöring efter sådana material är också relativt
besvärlig. Ridålackeringsmetoden är dock av stort
intresse för den som har stor tillverkning av plana ytor.
Utöver ridålackering finns sk. valslackering som har
samma princip som ridålackeringen till skillnad från att
applicering sker med hjälp av valsar. Detaljerna transporteras
på rullar eller band och pressas mot appliceringsvalsen med
sitt porösa gummiskikt på ytan. Rundpumpningssystemet begjuter
valsen med bets och mängden regleras genom en medlöpande
doservals mm. Dopp och sköljlackeringYtbehandling genom att godset doppas eller översköljes med betslösning eller lack förekommer när man vill ha en snabb och effektiv metod att betsa eller lacka ex möbler. Man sänker ner detaljerna i bets eller lacklösningen och låter det rinna av 4 ‑5 sekunder efter det att man upptagit detaljerna. Eftersom man använder mycket förtunning för att få rätt viskositet på betsen eller lacken måste ett bra utsug placeras vid karet. Detta för att stora mängder lösningsmedel avdunstar vilket är farligt att inandas i större mängder. TorkningsmetoderAnordnandet av någon form av forcerad torkning
behövs inom träindustrin. Kraven på högre produkttionthastighet
drivs upp alltmer och då är det också lämpligt
att försöka få ner torktiderna mellan' och efter ytbehandlingens
olika skeden. För att nämna några metoder : Konvektionsvärme
kan sägas vara cirkulerande varmluft i ett rum eller också
passerar godset genom en tunnel med cirkulerande varmluft. En annan
metod är strålningsvärme. Här sker tillförseln
av energi på elektromagnetisk väg. När strålningen
träffar en yta absorberas/den och omvandlas till värme.
Exempel på sådan strålning är infraröd
( IR Avståndet mellan strålningskällan och objektet
är av mycket stor betydelse. Ledningsvärme Inom möbelindustrin används ledningsvärme på så sätt att godset förvärms i konvektions eller strålningsugnar. Lackfilmen uppvärms sedan av underlaget, varvid lösningsmedlen snabbt förångas och härdningsprocessen påbörjas.Dessutom förekommer tunnelugnar, vertikalugnar och plantorkar. Det sistnämnda är ugnar med genomgående transportband för kontinuerlig härdning av lackmaterial vid förhöjda temperatur er Plantorkarna är i regel sammankopplade med appliceringsutrustningen och slipmaskiner till kompletta ytbehandlingsliner. Som ex på ytbehandlingslina med plantork kan nämnas 1. Träfinputsning, lackslipning‑ eller bara renblåsning. 2. Valsbetsningsmaskin eller automatsprutkabin 3. Förvärmningsugn 4. Valslackeringsmaskiner 5. Avluftningszon 6. Härdugn 7. Lackslipningsmaskin 8. Ridålackeringsmaskin 9. Avluftningszon 10. Härdugnar 11. Avkylning kraftig cirkulation av kall luft 12. Stapling Finputsning av trä Lackmaterial, påläggningsmetod och torkning bestämmer till stor del de slutliga egenskaperna hos ytskiktet. Men materialet under lackskiktet och förbehandlingen påverkar i minst lika hög grad slutresultatet. Rätt dimension på komponenterna är
en förutsättning för god ytbehandling. Valspåläggning
av‑bets eller lack fungerar dåligt vid varierande tjocklekar. Kutterslag i ytan ger problem på flera sätt.
I en stomme syns kutterslag igenom en fanering eller foliering. I
en yta som ska betsas uppstår tvärgående ljusa ränder
på de högsta punkterna, där lackslipning slipat bort
betsen. Det blir‑också tvärrandigt i en yta som skall
lackas med pigmenterad grund. I en yta som skall klarlackas eller‑
täcklackas syns kutterslagen på slutytan vid viss belysning. Rätt ytjämnhet är viktigt ur många
synpunker. Förbehandlingen ska ge lackskiktet ett gott fäste
i underlaget. Detta innebär att hela ytan måste vara renputsad.
Intryckningar, missfärgning nedsmutsning och liknande ska vara
avlägsnat från hela ytan. Ytbehandlingen ska ske samma dag som förbehandlingen
eller så tätt inpå som över huvud taget är
möjligt. Väntar man .kan träet svälla och ge ojämn
struktur. Hartserna i träet stiger upp mot ytan och kan missfärga
lacken. Fiberresningen ökar och ger sämre ytkvalitet, större
lackåtgång och mer lackslipningsarbete. Nedsmutsning kan
ge vidhäftningsproblem. Finare träputs innebär mindre fiberresning
och grundare sliprepor att fylla upp med grundlack. Finare träputs
innebär besparing av lack. Jämnt fördelade grundlackskikt
innebär mindre, enklare och billigare lackslipning och topplack.
besparingar av topplack. Likformig grovlek är viktig vid betsning
för att infärgningen ska bli jämn och enhetlig. Inom möbel och snickeriindustrin får man allt högre krav på den färdiga produkten. Ytbehandlingen kan ej ge ett full gott resultat utan ett korrekt förarbete. Slipning kommer därför in som en nyckeloperation, dels som förbehandling före ytbehandling, dels som lackmellanslipning. En förskjutning till en finare yta efter slipningen ger inte bara en kvalitetshöjning, utan minskar både lackåtgång och lackslipning. Arbetet med att förbättra kvaliteten börjar ofta med att åstadkomma en effektivare slipning På fanerslipningsområdet har det skett en revolutionerande utveckling genom den sektionerade slipdynan och mikrodatorstyrning. Detta innebär en perfekt slipning av faneret utan någon som helst genomslipningar. Det har också introducerats nya maskiner för slipning av raka kanter. De har linjär oscillation dvs i kantens riktning som gör det möjligt att använda profilerade slipklotsar. Putsbrynet är då profilerat med kardborrefastsättning. Slipning av komplicerade former kan ske med nya utrustningar som har utvecklats. Detta gör det möjligt att slipa böjda arbetsstycken med runt tvärsnitt, ex stoldelar i böjträ och paraplykryckor. Arbetsmiljön Arbetsmiljön vid sliparbeten är ofta dålig
beträffande f ande Trä och lackdamm Ergonomiska villkor Vibrationer Buller Statisk elektricitet Den framtida tillverkningstekniken kan förhoppningsvis eliminera många riskfaktorer i arbetsmiljön och Iåta människor med känsla och kunskaper om trä skapa vackra och ändamålsenliga* produkter. Sammanfattning Den moderna ytbehandlingen skiljer sig betydligt från
den cuf<_tfe‑ både genom behandlingens snabbhet och
resultatets beständighet. Jag har i detta kompendium tagit upp
en del gamla ytbehandlingsmetoder samt de nya som finns för mer
rationell drift. Ytbehandlingen är som bekant ett ganska omfattande
område och förändringar förekommer hela tiden
eftersom forskningen utvecklar nya metoder och tekniker. Elektrostatlackeringsmetoden
kan nämnas som en förändring som kommit de senaste
åren. En ökad användning av metoden innebär inte
bara mindre förbrukning av lack och lösningsmedel, utan
också högre produktivitet, bättre arbetsmiljö
samt mindre utsläpp av luftföroreningar till den yttre miljön.
Metoden möjliggör även automatisk applicering av lack
på produkter som tidigare endast varit möjliga att lackera
genom manuell sprutlackering.Tyvärr finns även risker med
lösningsmedel. När det gäller manuell sprutmålning
/ lackning finns problem som är väl kända. I många
fall andas lackeraren in starkt förorenad luft där föroreningshalten
ligger väsentligt över gällande gränsvärden,
såvitt han inte använder effektivt andningsskydd. Men det
går inte att minska riskerna på en rad delområden
genom olika tekniska åtgärder. D‑en som andas in
ångor eller kommer i kontakt med lösningsmedel riskerar
skador. De allvarligaste riskernar gäller hjärna och nerver
för människor som utsätts förlösningsmedel.
Viktiga varningstecken är försämring av minnet, känslomässig
personlighetsförändring och på ett senare stadium
intellektuell nedgång. Allmänt kan man tala om en försämring
av den psykiska hälsan. Högtryckssprutning som vi tidigare
tagit upp ger mindre färgdimma än lågtryckssprutning
. Jämfört med lågtryckssprutning kan färgen /
lacken också innehålla mindre med lösningsmedel och
sprutas i tjockare och tätare färgskikt, vilket betyder
snabbare torkning och mindre risk för ohälsa. Men det höga
spruttrycket innebär risker för operatören.. Strålen
har intill munstycket mycket stor kraft.* Det kan tränga igenom
huden och orsaka allvarliga skador med risk för amputation. Pistolen
måste därför vara försedd med munstycksskydd.
Ventilationen är en viktig del av sprutmålningens arrangemang.
Vid all sprutmålning med lösningsbaserade färger eller
lacker avgår ångor till luften omkring arbetsplatsen.
Hur stor mängd som sprids av lösningsmedelsångor ut.
i arbetslokalen, beror bla på arbetets omfattning,,. färgkvalitet
och ventilationens effektivitet. Det innebär att den luft som
sugs ut från sprutboxar, torkutrymmen etc får inte återföras
till lokalen. Med andra ord måste ventilationen samordnas till
att ge lokalen en god allmänventilation med till och frånluftflöden.
För den som arbetar m ed ytbehandling och lösningsmedel
gälleratt som nämnts tidigare undvika inandning, men också
genom att få hudkontakt. Lösningsmedel kan pga sina avfettande
egenskaper skada hudens barriärfunktion och därmed underlätta
f‑ör andra kemiska ämnen, bakterier m m att tränga
ner i huden. Riktiga skyddshandskar måste till för att
förhindra detta. Inga handskmaterial ger skydd för alla
ämnen. Leverantören ska kunna ge besked om vilka ämnen
som olika handskar är lämpliga för. Utanför yrkeslivet
utsätts människor för lösningsmedel, för
narkos s vid kirurgi berusning med alkohol etc, men det är enstaka
och vid kortvariga tillfällen. Vad som starkt bör uppmärksammas
är att man i arbetslivet exponeras flera timmar dagligen, fem
dagar i veckan, elva månader om året under flera års
tig kanske 20 ‑30 år. Även om den lilla dosen kan
verka relativt låg, blir den samlade livsdosen avsevärd.
Man vet nu också att vissa i arbetslivet vanliga lösningsmedel
stannar kvar i kroppen längre än man tidigare trott. Detta
medför ytterligare ökning av risken för den utsatte
arbetaren. En ny syn behövs på miljö, kvalitet och
ekonomi. Detta för att alla krav skall bli uppfyllda i samband
med rätt sprutteknik färgåtgång och dimbildning
och därmed utsläpp av lösningsmedels ångor. Det
finns med andra ord flera skäl 1 att förbättra spruttekniken.
Därigenom kan komma att bli konflikt emellan användning
av snabba produktiva ytbehandlingsmetoder som ej är miljömässigt
riktiga. Av vilken anledning forskar man då ?Dels för att komma fram till en ekonomisk miljömässig
inriktning, som kan vara till gagn för alla inom ytbehandlingsområdet.
Man får med andra ord hoppas att inte den ekonomiska inriktningen
tar överhanden över den miljömässiga. Här
kommer arbetarskyddet in som en bevakande instans, vilkens uppgift
är att kontrollera att gällande skyddsåtgärder
följs. Utvecklingen tenderar till mer datastyrda enheter även
inom träindustrin. Därför kommer nog en explosionsmässig
utveckling ske även inom ytbehandlingsområdet. Trenden
pekar på en mer datastyrd ytbehandlingsutrustning även
om det manuella systemet kommer att finnas kvar på mindre verkstäder.
Allteftersom konkurrensen hårdnar inom möbelindustrin tenderar
forskningen att utveckla produkter som har samma egenskaper till ett
lägre pris. Detta kanske kommer att innebära en viss utslagning
av vissa träindustrier på sikt. Det allra senaste som kommit
Inom ytbehandlIngsområdet är att man kan spruta rutig färg.
Detta har utvecklats i Eksjö och bygger på att man förbehandlar
träet och olika pigments storlekar. Så nu överensstämmer
det vi ser på Julafton där man målar med rutig färg
även med verkligheten. Litteratur Måla Möbler, Ulf Beckman, Leif Quist.
1979 Vårda och reparera möbler,
Gaston Desmond
1980 Träskydd,
Erik Rennerfelt 1962.
Snickra möbler och bruksting efter gamla förebilder.
. Hans Keijser & Lars Sjöberg.
1984 Teknologi för snickare.
Elis Ternstedt.
1960 Måla ute och inne, Leif Karlborg
1968. Måla inne,
Hans Mårtensson 1982. Färger o lacker Materiallära,
L. Luneberg/ 0 Svensson.
1980.
Måla möbler,
Mikael Löfström
1984. Teknos Lärobok i snickeriarbete,
1965. Renovering av gamla möbler, Lars Sjöberg
och Hans Sundblom,
1979 Möbelvård ,
Bertil Ehn`
1968.
Informationsblad Svenska Träskyddsinstitutet, Träteknik
Centrum. Nordiska träforskningsinstiutet, Danmark.
Träteknik CentrumDrottning Kristinas väg 67, Stockholm
Träinformation
Träskyddsinstitutet
Möbelinstitutet, Valhallavägen 191.
Riskerna med lösningsmedel Arbetårskyddsfonden.
Diverse kompendium och egna erfarenheter. Polityr och Putsmedel Här följer en del recept på polityrer och putsmedel som kan komma till pass vid förbättringar av ytbehandlingen. Möbler samlar på sig otroliga mängder smuts om de inte sköts. För att få bort smuts och lort och för att överhuvudtaget snygga upp dem kan man gå tillväga på följande sätt. Ta 50 delar okok t linolja, 48 delar matättika och 2 delar sprit. Ett mätglas är till god hjälp. Häll linoljan i en liten flaska, men fyll bara till en fjärdedel. Tillsätt spriten och skaka om ordentligt innan du tillsätter mer. Det ska bli en emulsion med samma konsistens som grädde och samma färg som majonnäsolja Märk flaskan ordentligt. Det här blir ett förträffligt putsmedel som tar bort gammalt vax och smuts och som blankar. Observera att det är ett bra rengöringsmedel att använda på möbler, men däremot inte på antika. möbel eller föremål. När det gäller renovering och ytbehandling på gamla möbler kan det vara bra att känna till vad som passar på resp träslag. På teak kan linolja, bivax och terpentin vara ett passande parti. När det gäller ek förslagsvis rökning eller klorkalk. Shellackpolityr går bra på mahogny, valnöt och de flesta andra hårda träslag. Används shellackbaserad polityr gör man först ytan så plan och slät som möjligt. Sedan lägger man på ett tunt skikt cellulosalack och polityr gnids in i träet, så att den fyller alla ojämnheter. Behandlingen tar fram djupet och lystern i ådringen och den glans träet får brukar kallas patina. Genom att studera patinan noga bör kunna avgöra om möbeln verkligen är gammal. En yta med fin patina skall ha en nästan genomskinlig mjuk ton och brukar vara lite mörkare än träets ursprungliga färg. Förekommer fläckar på möbeln kan man få bort dessa genom att slipa ner ytan och sedan polera den. (Ev möbelpolish) Problem med färgförändringar kan man klara av med blekning (se blekning) i den slutliga betsningen eller poleringen av den reparerade möbeln. I en gammal möbel finns det mesta av färgen i själva träet. Därför är det viktigt att ta bort polityren utan att skada färgen i träet. Ett bra färgborttagningsmedel som kan användas är följande Slipa ner möbeln med sandpapper eller stålull(grov) och skura sedan med soda upplöst i vatten. (varmt) Låt torka i ett dygn och slipa sedan med sandpapper i träets riktning. Sedan är ytan färdig att betsas och poleras. När det gäller att ta bort gammal ytbehandling ( i det här fallet polityr) kan man täcka ytan med denaturerad sprit och skrapa när ytan rör sig. Bläckfläckar går att ta bort med blekning om det har gått djupt i träet. ( Se blekning) Efterblekningen neutraliseras området med svag syra – ex ättika‑ och ge det sedan en ordentlig sköljning med sprit och låt det sedan torka. Kvar kommer du att få en ljus fläck som du efter putsning så småningom får lov att noga fylla i med bets i samma färg som träet runtomkring. Att betsa är något som kräver exprimenterande. Du får lov att prova varje nyans som en konstnär som använder färgerna på sin palett. Var inte rädd för att blanda betser till du når fram till rätt nyans. Detta går bra så länge de har rätt nyans Sprit med sprit etc När du lägger på bets ger färgen i vått tillstånd en bra fingervisning om vilken ton den får sedan den har torkat och ytan har behandlats. Men det stämmer inte alltid, speciellt inte vid polering för då försvinner lite pigment. Man bör då ta till lite mörkare bets. Men kom ihåg Det är lätt att betsa trä mörkare, men om det blir för mörkt är det mycket svårare att få bort färgen och göra det ljusare. På rent trä kan det vara omöjligt. Allmänt
om polering
Innan man börjar polera är det två
mycket viktiga krav som måste vara uppfyllda för att få
ett bra resultat. För. det första att värmen är
god inte under 18 ° c, och för det andra att fuktigheten
är låg. Om du har verkstaden i huset och ordentlig uppvärmning
där då kan du polera året runt. Men om du tänker
arbeta i ett uthus eller garaget så duger bara den varma årstiden.
Detta om du vill åstadkomma en snygg polering. En annan viktig
sak att minnas är att det väsentliga är inte hur mycket
polityr du stryker på, utan hur du stryker på den. När
man polerar finns det mycket somkan misslyckas. Bland det som kan
vålla problem märks: Ojämn fördelning av polityr
och olja på sudden, för hårt eller för lätt
tryck mot. ytan och. Polityrens konsistens. Polityr, Shellack Polityr används till fransk polering, boning och som grund för efterföljande ytbehandling. Dessutom kan polityren vara lämplig att bestryka kvistar med före spackling och grundmålning. Råmaterialet vid framställning av polityr är shellackflingor. Dessa flingor kommer från en lus, som suger vätska från vissa trädarter i Indien och som avsöndrar ett sekretavlagring. Denna avlagring på grenarna insamlas och rengöres varefter produkten försäljs som shellack. Genom olika bearbetningar får man fram olika kvaliteter av shellack. Dessa varierar med avseende på färg samt halt av vax och föroreningar. Den ljusaste shellacken är blekt och vaxfri. I handeln förekommer ett flertal sorter som fått namn efter beredningssättet. Guld och citronshellack beroende på vilken färgton man vill ha på den polerade ytan på möbeln. Guld behöver ej filtreras och ger en ljusare ton medan citron som bör filtreras har en mer kaffeaktig färg. Vid filtrering av citronshellack häller man lösningen genom en filthatt eller melittafilter. Det är tidsödande men man får en klar och gyllenbrun vätska. Filtrera gör man för att befria shellacken från vax vilket hindrar och gör polityren seg och trög, samt ger en grumlig yta. Filtrering bör ske vid franskpolering för att förhindra ovanstående. Även mörka träslag som jakaranda och liknande blir lätt grönaktiga av ofiltrerad shellack. Tillredningen av koncentrerad polityr går till så att man fyller en flaska med.2/3 shellackflingor och 113 blåsprit. Spriten bör ha 96 % alkoholstyrka för att vara lämplig för polering. Vid förtunnad polityr kan ett lämpligt blandningsförhållande vara 1 del shellack och 10 delar sprit. Flaskan får stå ett par dagar och skakas då och då tills att flingorna har lösts helt och hållet. Shellack som grundningsmaterial vid ytbehandling av ädlare träslag som mahogny, valnöt och jakaranda har fortfarande sina fördelar. Materialet ger en djup lyster torkar snabbt och förhindrar blåsbildning i efterföljande lackskikt. Polityr läggs på med någonting man kallar för sudd. Det första man skall göra vid polering är att tillverka en eller två sådana. Fin apoteksbomull utgör innanmätet inte vadd eller klumpar och tovor. Ungefär en halv hoptryckt handfull räcker , men du får variera mängden beroende på arbetet. Till ett litet bord behövs inte mer än en sudd på ca 4cm, men till skivan på ett stort matsalsbord ska du använda en dubbelt så stor. Spara alla gamla näsdukar för den sortens tyg är idealisk till suddens hölje. Så här gör du: Ett tygstycke ca 15 cm i fyrkant och lägg bomullstussen i mitten. Lyft upp de fyra hörnen och dra den igenom den ring du bildar med tumme och pekfinger, så att du f år en svamp liknande kudde Vrid ‑om f foten ett *par gånger och håll den sedan i ena handen och platta till den mot den andra handflatan. Nu är sudden klar att fyllas. Stoppa den i din lufttäta burk så att den inte blir smutsig medan du gör fler. Dacronf yl lning går. också bra att använda istället 1 et f ör bomul 1. (ser ut som bomull). Dacronet håller mer polityr under en längre tid och eftersom det fjädrar mer kan it= 'klämma och reglera mängden polityr lättare Amerikansk metod vanlig från 1900 ‑talets början till ca 1920. Ytan stryks med ett relativt tjockt lager lackfernissa (hartsbindemedel). Detta slipas sedan jämnt och gnids till en spegelblank ta med hjälp av filt, pulvriserad pimpsten samt slipvätska. Sedan poleras ytan med f ilt. Slutligen avtorkas ytan och klarningen utförs med fotogen och wienerkalk eller annat polermedel. Denna hårda och okänsliga behandling hör 1900 ‑talets möbler till, framför allt de industriellt tillverkade möblerna. Den bör definitivt inte användas på antika möbler, som då får en hård och "död" yta. Det visade sig emellertid att ytan blev spröd och känslig för repor mm.varför metoden snart dog ut. Maskinpolering Numer tillämpas polering för hand ej i* någon större utsträckning. Man har gått över på maskinpolering som är lättare, bättre och snabbare samt ger ett bättre resultat. Maskinpoleringen utförs med en roterande flanellrondell som polerar de förut sicklade och slipade ytorna. Man påför slippasta på ytan och går på med den roterande flanellrondellen. Stänker eller fuktar ytan med lite vatten för att förebygga att ytan skadas av den friktionsvärme som bildas vid poleringen. Det är också viktigt att motorns varvtal
inte är för högt för att undvika ovanstående.
Allteftersom poleringen fortgår kan man börja använda
finare slippasta till rondellen. Cellulosapolering Polering är ett arbetsförfarande som avser att fylla träets porer för att sedan poleras till önskad glans. Motsvarigheten är boning vilket innebär att ytan belägges med.tillräckligt skikt av ex cellulosa lack, men där porerna står mer eller mindre öppna. 2. Cellulosalack 3. Slipning 240 papper 4. Cellulosalack 5. Sickling lätt 6. Hopdragning 7.Slipning med 320 papper 8.Cellulosalack 9.Sickling 10.Hopdragning 11.Slipning med 320‑400 papper och slipvätska. 12.Polering 13. Klarning Arbetsgången är följande 2. Stryk på tunn schellackpolityr eller olja oden djupare lyster önskas. Alternativt betsa. Om olja eller bets användes låt det torka över natten. 3. Lägg på första lagret cellulosalack. Appliceringen av lack kan ske med spruta eller pensel. Pensel fyller ut bättre även om sprutningen blir jämnare. Stryk ut flödigt den något tunnade lacken längs med fiber riktningen så att lacken flyter ihop. Tänk på att lacken torkar fort. Penseln som används skall vara av hög kvalite och borsten mjuk och flat. 4. Vänta tills lacken hårdnat och avslipa med 240 papper. 5. Lägg på nästa lackskikt. Hädanefter kan man vänta en dag mellan varje lackskikt. 6. Ytan sicklas av med en fint upplagd sickel ‑ alt slipas Man börjar med att sickla rakt över fibrerna för att senare sickla längs med fiberriktningen. Ta det lugnt vid kanterna så att ingen genomslipning uppstår. Har sicklingen varit skarp kan man polera efteråt. Är ytan däremot sårig måste man vattenslipa före poleringen. Vattenslipa med vattenfast slippapper och en riktig klots med filt el dylikt. Som slipvätska kan användas fotogen eller lacknafta 7. Det är viktigt att ytan hårdnat ordentligt när man börjar poleringen. I annat fall kan man få eftersjunkning på ytan och det blir svårare att polera. En sudd av ylle eller trassel eller liknande inlindad i en linnetrasa. Man fuktar sudden med hopdragningsvätska och med suddens hjälp gäller det nu att polera upp en yta som är fri från repor efter slipning och sickling. För sudden först i fiberriktningen, därefter i cirklar eller åttor och till sist åter i fiberriktningen. Det gäller att inte låta sudden stanna på ytan, för då bränner den fast och det blir fläckar som är svåra att få bort. Eventuellt tillsättes mer vätska efterhand. Syftet med hopdragningen är att fördela lacken jämnt så att porer och ev, ojämnheter fylls igen. 8. Efter något dygn slipas med 320 papper, sicklas etc. 9. Lack pålägges Moment 6,7,8 upprepas tills lackskiktet är bra och porerna helt fyllda. 10. Ytan sicklas för sista gången 11. Hopdragning om det behövs. Samma procedur som beskrivits under punkt 7. 12. Ytan skall nu vara helt slät, plan och porerna fyllda. Inga' märken eller repor. 13. Nu börjar själva poleringen med en ny sudd med cellulosapolityr som tillsättes efterhand. Poleringen skall utföras jämnt över .hela ytan och ej i samma banor. För sudden på samma vis som vid hopdrgningen dvs, cirklar och åttor. I oändliga rörelser utan att stanna så att den ej bränner. Gör en paus så att ytan får hårdna till mellan poleringarna. Cellulosapolityren och oljan ( om det behövs för att sudden skall gå lättare) minskas succesivt mot slutet. När poleringen är färdig skall sudden vara urpolerad dvs, torr. Poleringen är tids och energikrävande och kräver största noggrannhet och uthållighet för att ett gott resultat skall nås. Shellackpolering eller Franskpolering Började tas i bruk i slutet på 1700‑ talet under den sengustavianska perioden. ( vanlig under 1800-talet ) Den förekommer knappast numera i den rationella möbeltillverkningen och i den mån och utsträckning den förekommer gäller det huvudsakligen renoveringar av antika möbler. Material som behövs för shellackpolering är : Polityr, Pulveriserad pimpsten, paraffinolja sprit
ca 98 ( Ar vatten mängden för stor kan det orsaka misslyckanden)
Suddar, Slippapper (fint) Vid poleringen skall träets porer fyllas helt och polityren läggas på med sudden. Arbetsgång 1. Vi börjar med att grunda med koncentrerad polityr som påstrykes med pensel eller sudd. Koncentrerad polityr far man genom att fylla en flaska med 2/3 shellackflingor och 1/3 sprit. Flaskan får sedan stå en eller ett par dagar och skakas emellanåt. Polityren är färdig då flingorna är helt lösta. ( Vill man ha utspädd polityr tillsätter man mer sprit till koncentratet. En del koncentrat och en del sprit ger lagom viskositet på polityren för polering. 2. Efter någon timme avslipas ytan med ett fint papper ex 320. 3. Poleringen kan börja. Med en polersudd som indränkts med polityr och sprit ingnides ytan i kretsformiga rörelser 6-or eller 8-or under kraftigt och jämnt tryck. Sudden får ej stanna då den bränner omedelbart. Med brä nner menas att den polityr som är pålagd upplöses till botten och man får polera om. Principen vid franskpolering år den att utspädd polityr tillsättes sudden och vid poleringen suger ytan polityren ur sudden. Sudden skall med andra ord bli tunnare och torrare om inte mer polityr tillsättes. 4. Efter ett tag när ett tillräckligt tjockt lackskikt av shellack är lagt kan pimpstenen komma till användning. Man strör den i små mängder över ytan. Pimpstenen hjälper till att fylla porerna. Man bör dock vara uppmärksam på att inte porerna blir vita av pimpstenen eller bränner fast i strimlor på ytan. Om sudden vill klibba fast för mycket tar du en droppe olja påt men inte för mycket. Man bör helst inte ta olja på, förrän porfyllningen är avslutad. Detta på grund utav att det finns risk att porerna blir grå när den polerade ytan stått en tid. När porerna blivit fyllda och ett blankt ytskikt bildats är grundpoleringen färdig. 5. Låt poleringen vila över natten. 6. Dagen efter slipas ytan men försiktigt så att genomslipning av polerskiktet ej sker. Därefter fortsätter poleringen som förut. En regel gäller Ju längre torktid mellan poleringarna desto bättre resultat och hållbarare yta. Som exempel kan nämnas att vid polering av piano så väntar man ca 4‑ 5 veckor mellan poleringsomgångarna. Poleringen fortsätter på detta vis tills man har fått en spegelblank yta. 7. De sista gångerna använder man mindre polityr och mer sprit och på slutet nästan bara sprit. Det som är viktigt är att sudden poleras torr vid varje moment. 8.Så till sist klarningen för att få en blank yta. Med en ren och ny sudd tillsättes bensoellösning ( klarmedel) och poleras så att sudden blir fullständigt torr, Den färdiga ytan är motståndskraftig mot fett, men mycket känslig för vatten sprit och värme. Polera i små cirklar och gå succesivt över hela stycket. Allteftersom poleringen fortskrider ökar man suddtagen i större svängar och‑avslutar så poleringen med några raka tag längs träets fibrer.
Boning allmänt, vaxboning Givetvis finns vaxersättningar att köpa under namnet flytande bonvax. Men dessa är oftast avsedda för boning av golv, linoleum od, men duger Inte för möbler. De flesta bonvaxer som förekommer i handeln är avsedda för boning av golv och mattor och man kan aldrig vara säker på att få en för möbler användbar massa. För möbelboning är följande vaxer användbara: Bivax : Förekommer antingen som gult eller efter blekning som vitt. Båda sorterna bör vara absolut rena och fria från alla främmande ämnen. Carnaubavax :är ett växtvax som erhålles av en brasiliansk palmart. Den höjer smältpunkten och ger en ganska hård och motståndskraftig yta. Japanvax :.är också att växtvax som är mjukt men ger en vacker yta. Carnaubavaxet smältes först varvid man bör se till att vaxet inte brännes då det i så fall gärna vill bli mörkt till färgen. Sedan carnaubavaxet smält tillsättes bivaxet och japanvaxet och massan värmes på nytt, tills alltsammans smält. Därefter tillsättes fransk terpentin, först droppvis och under ständig omrörning,# så att vaxet inte stelnar. Sedan kan man öka tillsatsen, dock fortfarande under omrörning. I vanliga fall åtgår två till tre gånger så mycket i vikt av terpentin som använd mängd vax. Genom ökad terpentintillsats kan man göra vaxet ännu lösare, vilket gör att man kan påföra det med pensel. Den färdiga massan förvaras i väl slutet kärl. Använder man sig av bivax, löses detta bäst i terpentin. De lämpligaste proportionerna är 2 delar bivax och en del terpentin. Vaxet och spädningen upphettas i ett glaskärl och omröres väl, tills vaxet har smält. Lösningen får därpå kallna, varefter den i jämna drag anbringas på ytan med en pensel. Boningen tillgår på följande vis Vaxmassan påföres så jämnt som möjligt över ytan varefter det hela får torka i ca 10 ‑ 20 minuter. Den gnides in med en tät borste. Sedan bearbetas ytan med en mjuk lapp eller borste, tills den får en svag sidenskiftande glans och står relativt väl mot vatten. Ytan får nu torka några dagar varefter behandlingen upprepas Om ytan känns klibbig kan en efterbehandling göras med tunn polityr. Skulle någon gång fläckar uppkomma avhjälpes detta försiktigt genom tvättning med vatten, borstning och gnidning med flanelllappar. Om så behövs påstrykes något bonvax som borstas och gnides. Ett villkor är att när man bonat efter betsning, inte använt sådana ämnen som äter sig genom boning. Bonvax bör emellertid inte användas på andra betser än kemiska betser, då vatten , som får inverka en längre tid kan tränga vaxskiktet och förorsaka fläckar. Vill man vaxbona över färgbetser bestryker man ytan med zaponlack eller annan cellulosalack före boning. Man kan därefter företa vaxboningen på vanligt sätt. Allmänt gäller att ju mindre vax och mera arbete man lägger ner, desto bättre blir den bonade ytan.
Polityrboning Med denna bestrykes ytan sedan betsningen är utförd och torkad. Man bestryker ytan 2‑3 gånger och slipar ytan med ett fint sandpapper mellan omgångarna. Polityren påstrykes med pensel. För färdigboningen använder man vanligen en sudd som man fuktati polityrlösning. Sudden förs i träets längdriktning i långa raka tag över den yta som behandlas. Man bör vara noga vid ändarna för att inte där få ojämnt medpolityr. Låt varje suddtag överlappa. Kör på med mer koncentrerad polityr som man mer och mer förtunnar med sprit. Polityren torkar ganska fort men emellanåt måste man göra ett uppehåll. Om sudden börjar "kärva" kan man tillsätta en droppe olja, men detta måste göras mycket sparsamt. (ex vaselinolja) Om ytan har fått ojämnheter och vågor slipar man försiktigt med ett 400 papper och bonar därefter igen. När den bonade ytan är klar skall man ha fått en mattglänsande yta med öppnade porer. För att få en mattare yta kan man utföra polityrboning med slipning. Man bestryker då ytan ett par gånger som ovan har omtalats. Därefter slipas ytan med olja och pulveriserad smärgel. En något nyare metod för att få en mattare yta kan vara med stålull . Stålull 000 och matteringsvax påföres och man bonar i träfiberriktningen. Vaxet bör torkas av mycket noggrant med trassel
Boning med bivax Ett enkelt vax för boning av ekmöbler , gamla kistor t ex kan tillverkas genom att flisa eller mala bivax i litet terpentin och låta det lösas. Vaxet gnids In och sedan kan man stryka ytorna med shellackpolityr. När du vaxbonar ska du inte tro att du får högre glans ju mer vax du tar. Om du lägger på mycket får du stå länge och gnida, tills det mesta hamnat i trasan och gått till spillo. Boning med Zaponlack
Lite grann om möbelvård Inte lämna dem utomhus i fuktig nattluft Använda underlägg till heta kärl Inte ställa färgade ljus direkt på ytan Genast torka upp vätskor man spiller Då och då kontrollera att monteringsbeslag och skruvar är väl åtdragna. . Förse stolsben med möbelglid
Gör så här om
du skall behandla oljebehandlat trä: Fläckar och ringar kan man få bort med diskmedelslösning i svårare fall med lacknafta eller slippapper. Använd en ren mjuk torkduk som absorberar den gamla upplösta oljan Innan ytan torkar slipa som ovan. olja därefter det behandlade stället. Använd : möbelolja/teakolja diskmedelslösning 1 tsk handdiskmedel utan ammoniak + 1 1 ljumt vatten lacknafta slippapper 240, 320 rengöringsduk Lackerat träTorka ytan med en torr rengöringsduk i träets längdriktning. så att eventuella repor av dammkorn syns minst. Undvik vatten på cellulosalacker och på äldre bonade ytor, Det kan lätt sugas in i träet genom sprickor och krackelera lacken. Använd istället ett möbelvårdsmedel utan silikon eller slip medel ( gäll ‑ er också matta ytor 1. Silikon kan tränga mer I träet och försvåra möjligheterna till omlackering, och slipmedel lagras i träets porer. Häll alltid möbelvårdsmedel på putsduken och inte direkt på möbeln. Plastlackerade porfyllda ytor kan avtorkas med väl urvriden rengöringsduk och diskmedelslösning I Arbeta i träets fiberriktning och torka torrt. Möbelvårdsmedel utan slipmedel eller silikon. Diskmedelslösning (1 tsk handdiskmedel utan ammoniak 1 1 ljumt vatten. Rengöringsduk |